Annons


KAN EN TRÄNINGSBLOGG PRATA JÄMNSTÄLLDHET?


Hej godisbitar!
Hur mår ni idag? Mitt liv har varit rätt omvälvande på sistone, mycket nya förändringar att vänja sig vid. Men när är det inte det egentligen, haha. Jag tror att jag har sagt det förr, jag är en passionerad människa, väldigt engagerad. Jag reagerar snabbt på känslor, något jag fått arbeta med i mina relationer. Men jag är också en färgstark personlighet, med väldigt mycket integritet och stark i mig själv. Och det är jag stolt över. Att tycka mycket. Våga tycka och våga lyssna på hjärtat när det säger åt mig att engagera mig. 

Annons

Jag har hållt mig väldigt opersonlig i den här bloggen. Valt att inte skriva om känslor, och kanske inte visa så mycket av vem jag egentligen är. Det har jag gjort för att skydda mig själv. Jag har sett vad bloggkollegor blivit utsatta för. Människor kan vara så vidriga, speciellt bakom en dataskärm. Saker kan missuppfattas och dessutom känner jag för att hålla mitt privatliv för mig själv. Folk snackar så mycket ändå. Så jag håller mig till det jag kan, och vill, prata om – nämligen träning.

Något jag dock verkligen inte kan hålla käften om är skillnaderna mellan män och kvinnor och hur vi ständigt, varje dag, i precis alla sammanhang behandlas olika. Hur vi bemöts på arbetsplatser, i folkmassor, av våra föräldrar, i våra umgängeskretsar, i media. Jag står för jämställdhet, men ibland får jag bara så jävla ont i hjärtat och känner att det är hopplöst. Varför är världen kall och elak och vill inte folk förändra. Sen blir jag istället förbannad igen och känner att jag själv vill förändra, haha.
  

Den här artikeln såg jag i mitt Facebook-flöde igår, och var tvungen att klicka mig in. Den visar två olika bilder på två kändisar, där båda är avklädda. De bemöts helt olika. Den ena hyllas och den andra blir kallad hora. Enda skillnaden mellan dem? Den ena är man och den andra är kvinna. Vi kvinnor lär oss fortfarande att vi inte får visa upp våra kroppar, att vi måste skämmas för dem och helst ”ligga lågt” och vara tysta och lågmälda i allmänhet. Det har aldrig varit min grej.

Ibland, eller rätt ofta, får jag höra kommentarer om när jag har bilder där jag exploaterar min kropp. Folk har skrivit att jag är en slyna på mina bilder. Vuxna (inga avundsjuka tonåringar, utan VUXNA?) kvinnor har klankat ned på för mycket abs-bilder. Att man endast söker uppmärksamhet och bekräftelse. Men när en man visar upp sin kropp så hyllas han som någon sorts sexgud. Det är helt galet att vi fortfarande år 2015 står här och stampar, och jag tänker fortsätta att visa upp min kropp precis som den är – med eller utan flaws även i framtiden. 

1 kommentar





Laddar