Annons


När jag öppnar upp mig


Jag tycker att det är så mycket ledsamhet runt om överallt just nu. Igår gick jag förbi ett fönster där en flicka satt och grät hysteriskt. Liksom hulkade sådär så att hon inte fick luft. Det ekade ut över gatorna i Vasastan. Det gjorde så ont i mig, och min klump i magen växte. Det är så mycket ledsamhet runt om i världen just nu, vilket får klumpen i magen att alltid ligga där och gro. Människor vill varandra illa, dödar oskyldiga utan stopp och ren ondska sprider sig hejdlöst. 

Annons

Dessutom mår människor i min närhet dåligt, jag försöker stötta och finnas där – men det dränerar mig på energi.

All den här negativa energin blir extra påtaglig eftersom jag själv känt mig stark, och haft en väldigt bra höst. Jag har vuxit enormt mycket bara senaste halvåret, känner mig inte bara väldigt självständig, utan också GLAD. Jag har skrattat mer än på länge, haft mycket energi att ge till människor i min närhet just för att jag fylls på med energi från andra. Jag har gjort så mycket roliga saker, lärt känna så mycket spännande människor. Jag har omgett mig med människor som verkligen ser mig, som får mig att skratta. Och jag har landat i mig själv på ett helt nytt sätt.

Jag har inte alltid känt mig stark, det är något jag skrivit om förr här i bloggen. Jag har levt med psykisk ohälsa och höga toppar/djupa dalar under många år. Jag är en extremt passionerad människa, ett av de personlighetsdrag jag tycker mest om hos mig själv. Men med det följer ibland mörkare perioder. Men när man nu väl själv känner sig i balans, glad, energifylld, och positiv vad gäller framtiden – så rasar världen omkring.

Då är det som att jag måste lägga den energi jag äntligen lyckats samla ihop på att rädda andra. För det är just det jag håller på med, att rädda andra. Samtidigt som vi dagligen möts av nyheter om ondska från resten av omvärlden.

Jag är rädd för vad det här kommer att göra med mig, vad det kommer att göra med den här glada, peppiga Amelie som verkligen har haft möjlighet att vara sig själv, och att blomstra. Hur länge orkar man behålla den skralt ihopsamlade lyckan och livsglädjen när den energin hela tiden behöver användas för att hålla andra flytande?

    

Kommentera





Laddar